När jag jobbade inom det sociala i Göteborg så brukade jag ibland arrangera fisketurer för dom som var intresserade,,,
En gång var vi ute för att ta makrill utanför Varberg..vi var ett gäng på 5-6 personer ombord på dem lilla fiskebåten vilken vi hyrde med skeppare o allt,,
en i gänget blev sjösjuk redan efter en halvtimme och tanken var att vi skulle vara ute på sjön och fiska i 4-5 timmar!
Inge-sten var från Norge och hade visst varit kustjägare inom militären en gång i tiden,,en tuff man.. med andra ord!

han började bli grön i ansiktet där han stod vid relingen...han mådde riktigt illa..
Bara en gång tidigare har jag sett någon bli grön i ansiktet pga sjösjuka...det var på 70-talet och jag var på skolresa, en båt tog
oss över ett oroligt hav ...destination liten ö i Östersjön..kompisen somblev grön ville aldrig erkänna detta när jag trackade honom efteråt..eller hur UK?   hehe...

Hursom, jag tyckte synd om Inge-Sten och erbjöd mej att tala med skepparen om att åka in till land igen och sätta av norrmannen..men Inge-Sten tyckte väl att det inte gick ihop med hans bild av sej själv om den stenhårda kustjägaren så han avböjde detta erbjudande!

Rätt som han stod där och försökte spy vid relingen så dök Anton upp vid min sida,,,Anton var väl inte den vassaste kniven i lådan men han var väldigt snäll och trevlig samt då oerhört fiskeintresserad!

Anton: ---Tror du Inge-Sten vill ha en banan?

Jag fick en bild i huvet om att Anton fick en banan uppsparkad i analen...
typ Ohh.. What a sensation!

---Nej Anton! -- bry dej inte om det! --Han reder sej nog ändå!

En minnesvärd fisketur!

  8-)